Jag satt på facebook och tittade lite, och kom in på min syster dotters album Emma och såg bilder på henne och Jimmy, dessa enormt vackra människor, och blir så enormt ledsen att jag inte varit stark psykiskt och haft kontakt med dom och vart med dom när dom vuxit upp.
Hade velat finnas där, se dom växa och bli vuxna, i både det goa och dåliga.
Men jag kan inte ta tillbaks den tiden tvärr, vist dom säger det aldrig är försent, men den kontakten som man skulle vilja ha kommer vi ju aldrig kunna få igen, samma gäller ju mina syskon Ann, Linda och Jessika.
Kan bli så arg på pappa för han inte såg till vi fick lära känna varandra och umgås, och ännu argare på farmor och farfar som inte tog tag i pappa där och inte dom i oss heller, och nu när pappa är död försöker dom (1 gång om året).
Nu vill jag bara springa så fort jag hör från dom, men drabbar tyvärr bara mina syskon, syskonbarn och mig själv:(
Men fortsätter jag må så bra som jag gör nu, så lovar jag ta tag i det:) om dom låter mig...
För älskar dom och kommer alltid göra..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar