Röntgen

Jo nu har man vart på röntgen...
Fick inte dom svar jag ville ha, dom kollade om jag hade gallsten.
Jag kom in i ett litet rum, en äldre kvinna sa åt mig lägga mig ner och ta av tröjan.
Så skulle doktorn komma.
doktorn kom in ,sa vad han hete och sa att han inte kommer ge svar på mina resultat, utan att min läkare skulle kontakta mig.
Han började undersöka, lägg dig åt sidan , håll andan, lägg dig på rygg, håll andan, och så vidare....
Sedan vände han bort skärmen mer åt hållet jag ej såg.
Frågade vart jag hade ont, jag svarade och visa, han sa så högt upp.
Och kollade.
Sedan sa han du är klar, och du har inte gallsten.
Buksportkörtlten och njurar är okej med
Nähä sa jag förvånat, för jag var så sjukt hundra på det.
Sedan nästan kasta han sig ut ur rummet, hej då, din doktor kontaktar dig för provsvar.
Kvinnan kom in igen, och fixade sängen och sa att jag kunde klä på mig.
Jag kände mig totalt tom.
Vadå inte gallsten, varför mår jag så piss då? och varför har min lever så dåliga värden?
Gör ju skit ont just där.
Min smärta från undersidan av höger bröst kommer och går..
På vägen ut, ville jag bara gråta.
Ville så gärna bara ha svar, och gallsten är kanske inte det roligaste ha, men ett svar, och sedan bara jobba på en lösning.
Efter mått piss i snart 2 år och i en månadstid haft smärtor diarré och spytt, inte kunnat äta normalt, eller haft speciellt skoj heller för den delen, så är man rätt trött på skiten.
Att hela tiden vara begränsad..
Vist jag mår lite bättre just nu, smärtan är inte lika intensviv. den kommer går, har lärt mig mer, vilken mat som gör att jag får ont, spyr eller får diarré.
Fast utslagen på kropp och ansikte kommer och går, även min gulaktiga ton.
Så nu vet jag vad min doktor kommer säga om det nu inte visade sig något på mina bilder, gastostopi HJÄLP!!
Och lever prov, alltså sticka in en nål i sidan.
Detta har varit min största skräck, men jag är väl så illa tvungen:(
ringer min doktor inte på måndag ringer jag.

Min största ånger Jimmy och Emma...

Jag satt på facebook och tittade lite, och kom in på min syster dotters album Emma och såg bilder på henne och Jimmy, dessa enormt vackra människor, och blir så enormt ledsen att jag inte varit stark psykiskt och haft kontakt med dom och vart med dom när dom vuxit upp.
Hade velat finnas där, se dom växa och bli vuxna, i både det goa och dåliga.
Men jag kan inte ta tillbaks den tiden tvärr, vist dom säger det aldrig är försent, men den kontakten som man skulle vilja ha kommer vi ju aldrig kunna få igen, samma gäller ju mina syskon Ann, Linda och Jessika.
Kan bli så arg på pappa för han inte såg till vi fick lära känna varandra och umgås, och ännu argare på farmor och farfar som inte tog tag i pappa där och inte dom i oss heller, och nu när pappa är död försöker dom (1 gång om året).
Nu vill jag bara springa så fort jag hör från dom, men drabbar tyvärr bara mina syskon, syskonbarn och mig själv:(
Men fortsätter jag må så bra som jag gör nu, så lovar jag ta tag i det:) om dom låter mig...
För älskar dom och kommer alltid göra..

Livet känns riktigt bra:)

Allt känns riktigt bra trots massa skit runt om, men jag som person trivs bra, och det har jag inte gjort på många år.
Nu när jag äntligen fått svar och gjort om kosten och börjat få kontroll för få min kropp må bra och inte ha ont.
Att dom äntligen fattat någe är galet och man får hjälp.
21 okt ska jag in på rönken, får se vad det ger.
Har fortfarande problem med maten, har inte ont när jag äter, men äter jag minsta fel, kan jag få ont elller så spyr jag eller så är det diarre som gäller och då menar jag det forsar vatten dirre, förlåt för ärligheten haha
Som igår, vi åt köttfärsbiffar och sallad, jag var rätt trött på kyckling sallad och ris.
Men PANG så satt man på muggen:/ men som sagt man lär sig genom testa, så testar då jag är ledig.
Att jag inte kan äta som jag vill märks på mina byxor, men är jag inte ledsen över;) får hoppas det syns för andra snart hiihii:)
Som sagt mår toppen, känner mig mälmedveten, och vill ha förändring.
Puss på er