Jaha nu vet jag varför jag har så ont

Tänkte först inte berätta, men svårt dölja och många som undrat.
Och ni är ju mina vänner och vill ju mitt bästa.
Och läser ni min blogg, så betyder det ju att ni undrar hur jag har det :) .
Jo jag har som sagt haft ont länge, var inne kollade på nätet vad som kan göra ont, och kom hela tiden in på sidor där folk var gravida.. så vi bestämde oss för ta ett test, och det visade posetivt.
På onsdag morgon blödde jag en del och smärtorna var enorma, så åkte till huddinge akuten, tog över 2 timmar, massa tester prover ultaljud osv..
Gravtestet där visade sig vara svagt, dom viste ej om det var levande ( men tidigt )eller dött alltså missfall.
Men största procenten är ju missfall, själva fostret var 14 mm i bred om jag minns rätt, om det nu är rester eller hela foster viste man ej, där av alla prover.
Ont i skinkan är tidigt bäcken och sidan är för jag fått problem med njurar pga av detta.
På torsdagen försökte jag åka jobba, trodde jag skulle fixa det, men kom in och smärtan vart bara värre och värre, till slut brast det, jag stört bölade inne på kontoret och jag fick åka hem.
Sedan dess har jag haft rätt ont..
Nu på fredags morgonen var jag på huddinge och lämnade blodprover igen, dom ska ringa ge svar idag.
Nu ser jag ut som jag är hög gravid, är så svullen, kommer med smärtan och jag blöder endel fortfarande.
Feber kommer till och från och det känns som jag ska spy för minsta lilla, min kropp är ju som sagt fortfarande gravid, alltså har jag dess illamående.
Jag går och tycker saker och lukter är så vidriga så jag går hulkar hela tiden, även bara tanken av visssa saker kan ge denna känsla.
(lovar det var problem på jobbet, trots bara 2 timmar där hahha)
Så jag förväntar mig absolut inget levande foster, och viste som sagt inget innan, så på så sätt känns det rätt okej.
Fast vi har ju försökt och velat haft barn länge, så vist tar det på en iallafall.
Men men vi får se vad som händer framöver...
Huvudsaken nu är att smärtan försvinner och att jag slutar blöda.
Kramiz och tack alla ni som stötat oss i detta och även dom som stötar mig när dom bara vetat jag haft ont.